Äntligen snö

Jag är en lugn person med takt och ton, måttfull och balanserad. Jag är tyst och still och det ska mycket till innan jag blir exalterad. Men jag har en last som håller mig fast i ett järngrepp varje vinter. När året är slut och snön ligger djup och slädarnas medar slinter. Tusen stjärnor som tindrar, glitter så långt jag ser. Av julejus som glimmar vill jag ha mer.
Så ge mig trettio grader kallt, tomtar överallt och en skog av gröna granar.
Jag vill ha snötyngda hus, tusentals ljus, kulörta kulor i drivor, bjällerklang som ackompanjemang på alla julens skivor.
Ge mig en svårknäckt nöt, sötare gröt och djupare dopp i grytan. Glittrigare glim, grötigare rim och mer Arne Weise i rutan. Jag vill ha rymligare säck, segare knäck och fetare fläsk från grisen. Krimsigare krams, längre långdans och raskare räv på isen.

/delar av Adolphson och Falk 1982.